Praktikanten Gustavs sista text om en manual för deltagande demokrati
16 juni, 2017 13:25Alla pratar om att prata med de som hamnar i det hemska, ohyggliga utanförskapet. I utanförskapets svarta hål skapas roten till allt ont – religiös extremism, vansinnig nynazism, långtidsarbetslöshet och Sverigedemokrater. Men ingen pratar med dem, trots allt prat om att prata med någon annan. De pratar om dialog och civilsamhälle och engagemang och integration och orden tar aldrig slut, men inget händer. Så hur får vi in dem i politiken? Hur återupprättar vi förtroendet för politiken? Hur skapar vi en praktisk deltagardemokrati? Håll i er, för här kommer svaret.
Om Sverige har utmaningar med lågt förtroende för politiker, så har Sydafrika ett jäkla berg att bestiga. Under min tid i Sydafrika arbetade jag främst med ett projekt för upprättande av civilsamhällesdialog. Projektet syftade till att överbygga gapet mellan politiker och civilsamhället, för att ge bägge parter en förståelse för hur de kunde förbättra kommunpolitiken.
Många av de områden vi arbetade med hade antingen upplevt eller hade pågående protester mot uteblivna kommunala tjänster. Det kunde röra sig om avsaknad av dricksvatten, dåliga vägar eller nedstängda skolor. I vissa fall utmynnade protesterna i upplopp, ofta med våldsamt utfall. Vid ett tillfälle avbröts ett av våra möten abrupt av att samtliga deltagare lämnade lokalen, då protestanter börjat blockera vägar, varpå mötesdeltagarna fruktade att de inte skulle kunna ta sig hem. Nästa dag höll vi ett fullsatt möte i en möteslokal som protestanter försökt bränna ner veckan innan.
Våldet föds ur en situation där människor känner att de inte blir hörda om de inte brukar våld. När politiker undviker problemområden kommer frustrationen att växa och i slutändan slå tillbaka mot politikerna. Dessutom saknar medborgarna kunskap om hur de på ett konstruktivt sätt kan influera kommunen till att lägga om sin politik.
ETUs projekt involverade både civilsamhället och lokalpolitikerna. Först utbildades civilsamhället i hur de kunde influera politiken, utöver att rösta i kommunvalen. Sedan fick de presentera de problem de upplevde som mest akuta. När vi sedan utbildade lokalpolitikerna i hur de kunde arbeta med civilsamhället och själva sätta upp forum för dialog presenterade vi även problemen som civilsamhället upplevde och förklarade vilka planer kommunen hade på området. Slutligen såg vi till att politikerna fick presentera dessa svar för sina medborgare, så att de fick ett forum för dialog och samarbete.
I en svensk kontext diskuterar vi ofta hur invånare misstror sina politiker. I en era av fake news och politikerförakt väljer allt fler att rösta på partier som uppger att de står emot ”etablissemanget”, exempelvis Sverigedemokraterna. I andra områden upplever vi protester som liknar de sydafrikanska exemplen, med upplopp och våldsamheter. Dessa områden präglas av hög andel människor med invandrarbakgrund, lågt valdeltagande och ligger långt ner på den politiska dagordningen – tills våldsamheter utbryter. Men de präglas också av högt stöd för vänstern i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet.
Som ett arbetareparti är det i dessa områden vi kan skörda våra framgångar, utan att behöva gå mot mitten för att vinna liberaler. Genom att lyssna på människor och ge dem ett forum för att göra sina röster hörda ger vi dem även en möjlighet för att påverka politiken på ett konstruktivt sätt. När människor upplever att politiken har en förankring i deras problembild ökar också förtroendet för det politiska systemet, och därmed även valdeltagandet. Om människor får möjlighet att delta i politiken blir de också mindre benägna att agera mot demokratin, oavsett om det är genom religiös eller rasistisk extremism.
Därför vill vi nu genomföra ETU:s sydafrikanska projekt, fast i Sverige. Genom S-studenters lokala klubbar kan vi arbeta med utsatta områden i våra egna kommuner och dra ut lokalpolitiker från partikanslierna. Vi kan nå ut till civilsamhället och ge dem en möjlighet att göra sina röster hörda, vilket gynnar både demokratin och arbetarrörelsen. Genom att involvera civilsamhället får politiker också en bättre bild av problemen som dagens arbetarklass möter och kan därför även formulera en bättre politik med lokal förankring.
Ibland kanske vi redan har rätt politik, men har inte lyckats förmedla den till befolkningen i området. Då kan projektet ge oss en kommunikationskanal där vi når ut till de väljare som i dagsläget inte är politiskt medvetna. I annat fall får vi upp ögonen för allt vi missat och måste agera mot. Då utvecklas politiken, av folket, för folket. Då har vi en deltagardemokrati.
Gustav Björklund Larsen
S-studenters och OPC:s praktikant