Föreslagna flyktinglagarna försämrar integrationen

Publicerad på DN Debatt 11 mars 2016

Regeringsförslaget måste ändras. Regeringen har tydliggjort att den vill göra barnkonventionen till lag, föra en feministisk utrikespolitik och prioritera mänskliga rättigheter. Men regeringens lagförslag för att minska flyktinginvandringen förtar effekten av precis den politiken, skriver företrädare för fyra S-organisationer.

I går, den 10 mars, avslutades en rekordkort remissomgång av regeringens lagförslag för att minska flyktinginvandringen till Sverige. Förslaget är i stora delar rent kontraproduktivt för den migrations- och integrationspolitik vi som socialdemokrater vill driva och motverkar effekten av andra politiska reformer. Kritiken från civilsamhällets remissinstanser har också med rätta varit massiv. Bland annat för de enorma humanitära konsekvenser förslaget förväntas få, både inom och utanför Sveriges gränser.

Vi vill uppmana våra representanter i regeringen att förändra bärande delar av detta förslag, innan det läggs fram i riksdagen. I kombination med saker som det samarbete med Turkiet som EU enades om i veckan ser vi att asylrätten är äventyrad.

Lagen ska visserligen vara tidsbegränsad. Men andra sammanhang har visat att den här typen av försämringar tenderar att bli permanenta. Förslaget riskerar dessutom att få allvarliga konsekvenser även under de tre år som det är tänkt att gälla.

Regeringen har tydliggjort att den vill göra barnkonventionen till lag, föra en feministisk utrikespolitik och prioritera mänskliga rättigheter. Samtidigt förtar detta förslag effekten av precis den politiken: det saknar helt både barnrätts- och genusanalys och har dragit på sig enormt hård kritik från viktiga remissinstanser, som Amnesty, RFSL, Rädda Barnen, Röda korset och Svenska kyrkan. Regeringen måste därför genomföra en ordentlig konsekvensanalys och säkerställa att samtliga lagändringar är förenliga med både EU-rätt och Sveriges internationella åtaganden i övrigt. Något som i nu liggande förslag är högst tveksamt.

Våra organisationer har liksom regeringen haft ambitionen att se över möjligheterna till lagliga vägar till Europa. En utredare har tillsatts och ska under 2017 lämna sina förslag om hur det skulle kunna gå till. Idag är familjeåterförening i princip den enda säkra och legala vägen till Sverige. Men nu föreslår regeringen att denna möjlighet kraftigt krymps. Detta riskerar att tvinga ut fler barn och kvinnor på havet.

Regeringen har sedan tidigare en ambition om att förenkla regelsystem och minska byråkratin i mottagandet, och har av den anledningen skjutit till resurser till Migrationsverket och kommunerna. Det aktuella lagförslaget skjuter dock den ambitionen i sank. De förändringar som regeringen föreslår kommer kräva stora resurser. Ökningen av omprövningar och överklaganden beräknas bli enorm, inte minst genom införandet av skillnader mellan flykting och skyddsbehövande i och med de tillfälliga uppehållstillstånden. Redan hårt tyngda myndigheter får en kraftigt ökad administrativ börda.

En av lagförslagets allvarligaste befarade konsekvenser är försämrade förutsättningar för snabb och nödvändig etablering och integration. Bland annat på grund av införandet av tidsbegränsade uppehållstillstånd och försämrade möjligheter till familjeåterförening. Det är särskilt olyckligt eftersom vi samtidigt ser många bra regeringsinsatser för viktiga socialdemokratiska ambitioner, som att snabbt låta nyanlända komma i arbete. Reformer som riskerar att förlora betydligt i styrka i och med detta lagförslag. Föreställ dig själv hur du skulle kunna tillgodogöra dig behandling och rehabilitering av trauma efter krig, övergrepp eller flykt – om du visste att du riskerar att tvingas återvända inom ett år. Eller fråga svensklärare hur det är att undervisa människor som har barn, syskon eller föräldrar som blivit kvar och riskerar att dö i krig.

Svenska kommuner har ofta som målsättning att få fler invånare och skattebetalare. Att många människor vill komma till Sverige borde därför ses som en möjlighet snarare än ett problem. Men om ett samhälle ska kunna ta tillvara alla människors potentiella resurser, är möjligheterna att ta med sig sin familj till sitt nya hem och vetskapen om att man kommer kunna stanna, förstås avgörande.

Asylsökande behöver liksom alla andra, känna sig välkomna, och ges både möjligheter att planera för framtiden och rätt att vara med sina familjer för att ha goda förhållanden för att etablera sig och starta ett nytt liv som medborgare, med både rättigheter och skyldigheter. Men det förslag som nu ligger på bordet underminerar grundläggande förutsättningar för att de som kommer hit ska kunna tillägna sig utbildning och fokusera på att söka jobb.

Det som händer i Sverige får också konsekvenser i övriga Europa. Den nya asylpolitiken har haft som uttalat syfte att skicka en signal till andra länder att ta större ansvar för flyktingmottagandet. Det har dock visat sig ha snarast omvänd effekt. Sverige har tidigare setts som ett föregångsland. Opinionsbildare runt om i Europa har kunnat peka på hur ett generöst flyktingmottagande fungerat väl. Men sedan Sveriges regering bytte retorik och börjat inskränka flyktingars möjligheter, så har många länder följt vårt exempel. Till exempel Danmark och Tyskland.

EU:s ”race to the bottom” har fått förnyad kraft. Att övertyga övriga Europa om att det klarar ett ökat flyktingmottagande ter sig som en omöjlig uppgift om vår regering väljer att tydligt signalera att inte ens vi som var bäst i klassen klarar det.

Våra organisationer har tidigare tydligt markerat avståndstagande från en mer restriktiv flykting- och asylpolitik. Inte minst för att vi ser att asylrätten undergrävs.

Att genomdriva förslag som tagits fram i en så snabb process och har så tydliga brister i konsekvensanalys, riskerar att få både humanitärt och ekonomiskt kostsamma följder. I en tid när Europa gör upp med Turkiet om urholkningar av asylrätten och världen akut behöver fler, inte färre, exempel på politiskt mod, uthållighet och eftertanke, är det särskilt allvarligt att driva igenom förslag som riskerar så mycket på så skakig grund.

Ulf Bjereld, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Philip Botström, SSU

Mikael Leyi, Migrationspolitiska S-föreningen

Elin Ylvasdotter, S-studenter