Dags för en klassmedveten feminism!

Feminism och klassanalys

Samhället präglas av flera tätt sammanflätande strukturer vilka i olika sammanhang är olika avgörande. Två av de mest genomgripande strukturerna är klass och kön. Vår sociala och ekonomiska bakgrund påverkar våra livsmöjligheter. Klass i form av vilka förutsättningar vi har hemifrån, vad vi arbetar med och vilken utbildningsnivå vi har, påverkar våra livsvillkor. Men klassbakgrundens betydelse får också olika uttryck för kvinnor och män.

Med en klassmedveten feminism menar vi därför att livsvillkoren inte enbart kan förstås utifrån om du är kvinna eller man utan klass – men också andra strukturer som rasifiering, sexuell läggning och funktion – skapar olika förutsättningar tillsammans kön.

Utan ett klassperspektiv på feminismen riskerar vi att missa viktiga skillnader i livsvillkor och därmed osynliggöra viktiga samhällsstrukturer. Detta är inte minst tydligt på arbetsmarknaden. Idag arbetar närmare var fjärde arbetarkvinna på en otrygg anställning, fyra av tio har endast en deltid, sjukskrivningarna ökar som mest i denna grupp. Både vad gäller fysiska och psykiska besvär. Detta sker många gånger i skarp kontrast mot hur villkoren ser ut för kvinnor i tjänstemannayrken och män i arbetaryrken. Det är därför en fråga där det inte räcker att förstå problemen ur endast ett köns- eller ett klassperspektiv.

Precis på samma sätt är det viktigt att studera den förda politiken ur ett klass- och könsperspektiv. Sedan slutet av 1990-talet har den feministiska och jämställdhetspolitiska debatten skiftat till ett tydligt individfokus där de som för debatten i mångt och mycket ställts i fokus för problemen. Det innebär också att klassanalysen riskerar att försvinna.

En klassmedveten feminism vill motverka denna individualisering av jämställdhetspolitiken. Vi menar att ett mer jämlikt samhälle förutsätter ett mer jämställt samhälle och tvärtom. Därför kan inte klassanalysen utelämnas från den feministiska politiken, lika lite som att den feministiska analysen inte kan utelämnas från klassisk jämlikhetspolitik. Det är genom ökade satsningar på en radikal välfärds- och familjepolitik, en politik för full sysselsättning och goda arbetsvillkor samt lägre trösklar till hög utbildning som ett bättre samhälle byggs.