Romerna och retoriken
22 oktober, 2015 08:23Debattartikel publicerad i Dalademokraten 8/10 2015
Det är en tid av medmänsklighet och solidaritet. Människor skänker kläder, skor, mat, pengar – och av sin tid. Vågen av humanism och solidaritet tvärsöver Europa var lika oväntad som underbar. Men har vi vant oss nu vid de tiggande EU-migranterna?
Många människor som tigger vittnar om att de fått mindre i sina pappmuggar den senaste tiden. Att tigga pengar på gatan är ingen långsiktig lösning för någon enda människa. Vi hjälper en enstaka person med en peng i en pappmugg. Men självklart behövs mycket mer för att människor ska kunna hjälpas ur fattigdom, både akut och långsiktigt. Regeringen gör nu flera insatser som förhoppningsvis kan få bra effekter, samarbetsavtalen med Rumänien och Bulgarien är goda exempel.
Det finns fortfarande en utbredd och grov antiziganism i t ex Rumänien, som gör att många romer har svårt att kunna lyfta sig ur sin oerhört utsatta situation. I Sverige berömmer vi oss gärna av att ha kommit förbi rasistiska föreställningar och förföljelse av romer. Dagens näthat och attacker mot tiggare på gatan och mot romska boplatser talar ett annat väldigt tydligt språk.
Romer drabbas av så öppen rasism att det är viktigt att förstå vilken kraft språk och politik har. Ett skämt om en rom och cola kan verka harmlöst, men bidrar till att det blir lättare att tänka bort medmänniskan. Att tala om människor som brottslingar som måste avlägsnas från annans mark, eller när tidningsrubriker uppmanar ge inte i muggen gör samma sak med oss. Vi glömmer individen med känslor, historia, familj, vänner – och ser istället ett besvärligt kollektiv, ett dom där.
En repressiv politik, som börjar i det som kan tyckas vara självklarheter, riskerar att ofrivilligt signalera att vissa är mindre medmänniskor än andra. Då blir den politiken ett hot mot solidariteten, som annars tycks så stark just nu. En skärpt politik mot exempelvis bosättningar som är en direkt fara för dem som bor där, kan absolut vara på sin plats. Samtidigt ska vi vara medvetna om att en skärpt retorik kan leda till en katten på råttan-utveckling, där de som hatar följer samhällets signaler och de som tar till våld följer hatarnas signaler. I andra änden sitter romska män och kvinnor som blir spottade på, sparkade, bortjagade, attackerade.
Vi har ett ansvar för de människor som vistas i vårt land. Romer och alla EU-migranter har rätt att komma hit och under tre månader fritt försöka försörja sig. De kan inte ta del av det svenska välfärdssystemet, som försörjningsstöd och liknande, men anständigheten och internationella åtaganden kräver att alla har rätt till sina mänskliga rättigheter. Att de som är i nöd kan få tillfälligt tak över huvudet, att hotbilden mot romerna tas på större allvar och att varje barn som vistas i landet kan gå i skola, vilket saknar stöd i skollagen idag. Regeringen har lovat barnkonventionen som lag – då måste detta ändras.
Vi som vill leva i ett solidariskt samhälle har också ett ansvar att inte bara se varandra som individer och medmänniskor, utan att även underlätta ett sådant synsätt hos alla.
Katarina Taikon sade: Ingen ska säga till mig att vi inte vet att dessa människor är förföljda på grund av sin härkomst. Det är er plikt att begripa det! Det är något av en poetisk rättvisa att dessa ord i form av filmaffischer för filmen Taikon, nu syns bland annat på samma reklamplats i Stockholms tunnelbana, där SD:s hänsynslösa antiromska kampanj satt för några månader sedan… Språk och politik har kraft.
Elin Ylvasdotter
förbundsordförande S-studenter
Sören Juvas
förbundsordförande HBT-S
Ulf Bjereld
förbundsordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet