Hur skulle det vara att ha en evolutionsförnekare som ordförande för socialutskottet? Eller en ordförande för civilutskottet som är dömd två gånger för misshandel? Konsekvenserna av att ha personer som Julia Kronlid och Roger Hedlund som utskottsordföranden har diskuterats flitigt de senaste veckorna, men det är dags att tänka på vad det skulle innebära för politiken.
Sverigedemokraternas riksdagsgrupp är full av människor som driver en skadlig politik inom en rad områden. På få områden är detta så tydligt som med miljö- och klimatpolitiken, ett område där Sverige traditionellt varit i framkant. Alliansens utspel om Sverigedemokraternas ordförandeposter riskerar att Sveriges status som ledande miljönation försvinner.
Martin Kinnunen, Sverigedemokraternas miljöpolitiske talesperson, är den troliga SD-kandidaten för ordförandeposten i miljöutskottet. Kinnunen ifrågasätter klimatforskningens legitimitet och tvivlar på att klimathotet är så stort som folk säger. Det är inte en person som är lämplig att sitta som ordförande för miljöutskottet i Sveriges högst beslutande organ.
Det mest oroväckande är den klimatpolitik Sverigedemokraterna driver som nu riskerar att få inflytande i riksdagen. I naturskyddsföreningens granskning av partiernas klimat- och miljöpolitik får Sverigedemokraterna bottenbetyg, av 18 förslag för att förbättra miljön ställer de sig bakom två. I deras budgetmotion för 2018 tydliggörs problemen på bästa sätt där de vill skära nästan åtta miljarder i anslagen för miljö och klimat, vilket inkluderar allt ifrån satsningar på energiteknik till skydd av värdefull natur. I riksdagen verkar de för att överge eller försvaga de institutioner som byggts upp för att skydda miljön, de motsatte sig till exempel det blocköverskridande klimatpolitiska ramverket och vill överge många av Sveriges klimatmål.
I stället för att backa från de många framsteg vi gjort den senaste mandatperioden måste vi fortsätta att driva en offensiv och fungerande klimatpolitik. En politik som bygger på ansvarstagande från regering och riksdag och som inte lastar över allt ansvar på individen. Socialdemokratiska studentförbundet vill fortsätta utveckla ekonomiska incitament som flygskatten och bonus-malus-systemet för att minska utsläppen, slopa klimatfarliga subventioner och stärka det europeiska samarbetet gällande handel med utsläppsrätter.
Alliansens velande i frågan om ordförandeposterna har lämnat dörren öppen för Sverigedemokraterna att få inflytande i klimat- och miljöpolitiken. Även om Centerpartiet, som gillar att kalla sig själva miljövänliga, nu har backat från överenskommelsen om ordförandeposterna så vill de bilda en regering efter valet som kommer att behöva SD:s stöd.
Scenariot som här beskrivs är inte orealistiskt. Frågan om ordförandeposterna är inte bara en fråga om vilka skandalburna politiker som får sitta på fina poster, det handlar om vilken riktning Sverige ska ta i en av vår tids viktigaste frågor.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.